Så hänger lågaffektivt bemötande och skolmedling ihop

Att stoppa en konflikt är inte samma sak som att lösa den. Lågaffektivt bemötande hjälper till att lugna situationen i stunden – medling skapar en långsiktig lösning. Här reder vi ut vanliga missförstånd och visar hur lågaffektivt bemötande och medling kan kombineras.

Vad är lågaffektivt bemötande?

Lågaffektivt bemötande handlar om att vuxna ingriper i en konflikt på ett sätt som lugnar ner, alltså sänker affektnivån hos en eller flera elever. Det är ett aktivt ledarskap: att gå in lugnt men bestämt, separera om det behövs och skapa förutsättningar för lugn och efterföljande samtal.

Vad är medling i skolan?

Medling är nästa steg – när konflikten väl har lugnat sig. I medlingen får eleverna prata om vad som hände, hur de påverkades och hur de kan gå vidare. Syftet är att reparera relationer och stärka elevernas förmåga att hantera konflikter själva i framtiden.

Medling bygger på en strukturerad process där en opartisk vuxen leder samtalet. Eleverna får turas om att prata, lyssna och hitta lösningar tillsammans.

Varning för missförstånd!

Vanliga missförstånd om lågaffektivt bemötande och medling är att vuxna inte gör något alls, att man låter elever agera fritt, att man inte ställer krav eller att förhållningssättet tar ifrån personalen viktiga verktyg vid hantering av utåtagerande elever.

Kritiken handlar ofta om missförstånd kring metoden. Som psykolog Bo Hejlskov Elvén skriver i Vi lärare: “Det handlar inte om att inte ingripa — det handlar om hur man gör det.” (Källa)

Vanliga missförstånd:

• ”Att skolan inte gör något”: Lågaffektivt bemötande och medling är inte passivitet — det är ett aktivt sätt att ingripa för att sänka affekt och minska upptrappning.

• ”Ingen konsekvens”: Metoderna utesluter inte ansvar eller konsekvenser för elever — de kompletterar varandra.

• ”Elever får göra som de vill”: Separering, lugnande insatser och samtal är till för att skapa trygghet och möjlighet till uppföljning, det är inte acceptans av regelbrott.

• ”Personalen mister verktyg”: Lågaffektivt bemötande och medling handlar om kraftfulla tillvägagångssätt, inte om att avstå från att agera.

• Passivitet är inte metoden: Att stå passiv medan elever skriker eller slår varandra är inte lågaffektivt bemötande eller medling — det är frånvaro av vuxenansvar.

Ett konkret exempel

Eli och Alex börjar skrika högt och knuffas borta vid cykelställen, det är tredje gången denna vecka de här eleverna hamnar i bråk. En personal går fram, ställer sig lugnt mellan eleverna och säger med stadig röst: “Jag ser att ni verkar upprörda och vi behöver ta en paus här. Nu backar vi från varandra.”

Eleverna separeras, får andas ut, och personalen ser på så sätt till att konflikten inte eskalerar. Det här är ett korrekt användande av lågaffektivt bemötande för att pausa den aktiva konflikten. Men konflikten i sig är ännu inte löst.

När eleverna lugnat ner sig kan en personal – antingen samma som pausade konflikten, eller en annan – prata individuellt med eleverna för att förstå situationen och bedöma hur den ska hanteras vidare. I detta fall bedömer personalen att det är en jämbördig konflikt och att ett samtal mellan eleverna, en medling, skulle kunna få dem att bättre förstå varandra och göra en överenskommelse som gör att de kan umgås på rasterna utan att fler konflikter uppstår.

När fungerar lågaffektivt bemötande — och när gör det inte?

Lågaffektivt bemötande fungerar särskilt bra i akuta konflikter där känslorna svallar och det är möjligt att snabbt sänka affektnivån genom ett lugnt ingripande och separering av eleverna. Men metoden har gränser. Den är inte lämplig vid:

• Allvarligt våld, misstanke om vapen eller när medicinsk hjälp/psykiatrisk vård krävs.

• Pågående mobbingsituationer eller allvarliga enkelriktade kränkningar.

• Konflikter/kränkningar där det inte förekommer hög affekt.

I sådana fall ska skolans rutiner för incidenthantering följas: skydd av utsatt elev och polisanmälan eller andra formella åtgärder. Vid fysiska ingripanden i hotfulla situationer och/eller vid misstanke om vapen bör dessa ingripanden göras av personal som har särskild utbildning.

Konfliktpausen — bryggan mellan lugn och samtal

Kopplingen mellan lågaffektivt bemötande och medling är konfliktpausen. Det är den tid – ibland fem minuter, ibland en dag eller två – då eleverna hinner lugna sig och vuxna hinner förbereda en medling. Ett vanligt misstag är att försöka genomföra någon form av konstruktivt samtal eller medling i direkt anknytning till konflikten, medan eleverna fortfarande är i affekt.

Så kombineras åtgärder vid regelbrott med medling och lågaffektivt bemötande

Lågaffektivt bemötande och medling ersätter inte skolans ansvar för ordning, säkerhet och rättvisa. Tvärtom. När en elev varit fysiskt våldsam eller kränkt någon verbalt ska skolan alltid följa sina rutiner för incidenthantering. Det kan innebära en utredning om kränkande behandling, tillsägelser och andra konsekvenser samt polisanmälan om lagbrott begåtts. Vår rekommendation är en tydlig arbetsgång:

1. Stoppa och säkra: Lågaffektivt ingripande för att avbryta eskalering och skydda elever.

2. Dokumentera och utred: Samla fakta, kontakta vårdnadshavare vid behov och följ skolans rutiner för incidentrapportering.

3. Besluta om åtgärder: Informera om och genomför eventuella konsekvenser, individuella stödinsatser och trygghetsskapande åtgärder.

4. Erbjud medling: När förutsättningar finns (frivillighet, förmåga att ta ansvar och rätt inställning) kan medling användas för att reparera relationer och skapa en överenskommelse om framtida beteende.

När är medling inte lämpligt?

Misslyckade medlingar kan orsaka frustration hos både elever och vårdnadshavare och i vissa fall till och med förvärra konflikter. Vi avråder från medling när:

• Det rör sig om systematisk kränkning eller mobbning.

• En part uttryckligen säger nej till att delta.

• En part inte kan eller vill ta ansvar för sitt agerande.

I dessa fall behöver skolan i första hand använda de andra insatser som beskrivits ovan: konsekvenser och individuellt stöd.

Praktiska tips för skolpersonal — checklista

• Stoppa konflikten lugnt men bestämt — ingrip aktivt, inte passivt.

• Ge eleverna en konfliktpaus: separera och ge tid att lugna sig innan samtal.

• Välj metod efter situation: medling vid jämbördiga konflikter och frivillighet.

• Vid utåtagerande beteende eller mobbning: följ rutiner för utredning, skydd och konsekvenser.

• Syftet är att stärka eleverna: Ju mer eleverna får öva på att själva pausa konflikter, samtala och lyssna aktivt på varandra, desto starkare blir effekten i vardagen.

Vanligt förekommande frågor

• Vad är en konfliktpaus?

  En konfliktpaus är en avsiktlig paus i interaktionen mellan elever i konflikt för att sänka affekt och förbereda ett konstruktivt samtal eller medling.

• Innebär lågaffektivt bemötande att elever inte får några konsekvenser när de bryter mot skolans regler?

  Nej — det betyder inte att konsekvenser uteblir. Lågaffektivt bemötande syftar till att skapa förutsättningar för rättvisa och välavvägda åtgärder.

• Hur lång tid bör en konfliktpaus vara?

  Det varierar. Vid mindre konflikter och yngre elever räcker ofta några minuter; i mer komplexa situationer kan det behövas längre tid för utredning och förberedelse innan ett samtal eller medling, ibland flera dagar.

• När ska vi avstå från medling?

  När det finns systematisk mobbning, otillräcklig frivillighet, eller när säkerhet och rättvisa inte kan garanteras.

Se vårt utbud av utbildningar

Lär dig mer om värdegrundsarbetet Bråka Smartare för F-6